hannahedblom

Och vad händer inte då... Jo känslorna börjar bubbla. Alla möjliga och omöjliga känslor känns det som. Och som dom svänger...herregud ibland vill jag bara trycka på en knapp och stänga av allt.

Det pirrar och susar i kroppen och jag kan knappt sitta stilla. Jag saknar, längtar, önskar och drömmer.
Ena stunden vill jag en sak och helt plötsligt så verkar det helt fel och galet.
Känslor för allt och alla. Känslor som är svåra att tyda. Känslor som bara lurar min hjärna och ställer till det för mig själv? Först säger magen en sak och så skickar den signaler upp till mina stackars lilla hjärna som går på högvarv för att försöka tyda alla dessa röda trådar som blixtrar och säger olika saker från gång till gång. Hjärnar som dessutom jobbar för fullt för att styra mina tankar, lura mig och få mig att tänka positivt.

Men visst är dessa härliga vårkänslor underbara. Och tänk vad härligt om de röda trådarna hela tiden skulle säga samma sak till min hjärna. Vilken lättnad! Men varför göra det lätt när det kan vara svårt.

Nu blev jag trött...dessutom jobb imorgon plus två dagar till så borde väl sova. Pysen hälsar hej!