Har sorg i hjärtat
Har mist ännu en släkting. Älskade Gullan!
Som jag skrev tidigare älskar jag min släkt och familj över allt annat. Alla den kärlek som finns där går inte att mäta. För jag tror det är 2 och ett halvt år sedan slocknade ett ljus, Hans. Nu har samma sjukdom släckt ännu ett. Varför finns cancer? Onsdagen den 10 december togs Gullan ifrån oss. Jag fick veta det redan dagen efter men först idag när jag såg dödsannonsen i tidningen gick det upp för mig att hon inte finns mer. Tårarna sprutade och de rinner fortfarande ner för kinderna. Det första jag kände när jag fick beskedet var lättnad. Det låter säkert helt sinnessjukt men som hon såg ut sista gången jag såg henne, vilket var i somras, kan jag bara föreställa mig hur hon såg ut och mådde nu. Kände lättnad för att hon slipper lida mer. Kroppen var redan förstörd men på grund av sin relativt unga ålder orkade hjärtat fortsätta slå trots att de andra organen gett upp. Stackars människa att behöva genomlida något så hemskt. Och stackars de närmsta anhöriga som vakat dag och natt i en längre tid. Jag tänker på er och önskar jag kunde göra något för att förgylla er vardag.
Jag och mamma var till mormor och morfar idag. Mormor var inte hemma men vi fikade lite med morfar. Jag trodde det skulle bli svårare att se honom med tanke på att Gullan var hans syster och de var väldigt lik varandra. Det gick rätt bra ändå. Antar att begravningen kommer bli minst lika jobbig som Hans. Längtar inte! Men har bestämt mig för att vara med. Det är ju det minsta man kan göra. Familjen är det viktigaste som finns enligt mig så självklart ska vi vara där tillsammans och stötta varandra!
En del av dig kommer alltid finnas hos oss Världens Finaste Gullan!!!
Som jag skrev tidigare älskar jag min släkt och familj över allt annat. Alla den kärlek som finns där går inte att mäta. För jag tror det är 2 och ett halvt år sedan slocknade ett ljus, Hans. Nu har samma sjukdom släckt ännu ett. Varför finns cancer? Onsdagen den 10 december togs Gullan ifrån oss. Jag fick veta det redan dagen efter men först idag när jag såg dödsannonsen i tidningen gick det upp för mig att hon inte finns mer. Tårarna sprutade och de rinner fortfarande ner för kinderna. Det första jag kände när jag fick beskedet var lättnad. Det låter säkert helt sinnessjukt men som hon såg ut sista gången jag såg henne, vilket var i somras, kan jag bara föreställa mig hur hon såg ut och mådde nu. Kände lättnad för att hon slipper lida mer. Kroppen var redan förstörd men på grund av sin relativt unga ålder orkade hjärtat fortsätta slå trots att de andra organen gett upp. Stackars människa att behöva genomlida något så hemskt. Och stackars de närmsta anhöriga som vakat dag och natt i en längre tid. Jag tänker på er och önskar jag kunde göra något för att förgylla er vardag.
Jag och mamma var till mormor och morfar idag. Mormor var inte hemma men vi fikade lite med morfar. Jag trodde det skulle bli svårare att se honom med tanke på att Gullan var hans syster och de var väldigt lik varandra. Det gick rätt bra ändå. Antar att begravningen kommer bli minst lika jobbig som Hans. Längtar inte! Men har bestämt mig för att vara med. Det är ju det minsta man kan göra. Familjen är det viktigaste som finns enligt mig så självklart ska vi vara där tillsammans och stötta varandra!
En del av dig kommer alltid finnas hos oss Världens Finaste Gullan!!!